Mittemot mej står jag också

vi är två kvinnor som ser på varandra
ser i varandras ögon för en stund
visar ingen förvåning men
vänder strax bort blicken

den ena förlorar sig ut i fjärran
den andra tittar ner i gatan

i förakt och avsmak
i skam och blygsel

ser vi oss som vi är

jag är två, vi två är kluvna
delade till olika kvinnor
vi är samma kvinna med
ett känsloliv tudelat

den ena föraktar, den andra
böjer sin nacke inför styrkan

jag går, och jag går, åt
samma håll och olika

in bland skuggorna i parken