Våren kom
och hälsade på mig
i sällskap med solen,
busiga vinden,
samt ett gäng
kvittrande fåglar idag.
De skickade in ljusa solstrålar
i mitt kalla, mörka rum
Alla trädgrenar kittlades
av vinden
så de krafsade ihärdigt på fönster
för att tillkalla
min ouppmärksamma blick.
Fåglarna tog tonerna
och sjöng den absolut bästa ljuvliga låt
Allt för att få mig
ut ur dörren.
Så jag tog min jacka
och gick ut.
Alla omfamnade,
och frågade mig
hjärtligt
om ”hur jag mår och hur det går med min hjärtevän?”
Det gick inte en sekund
att ljuga
för sanna vänner
så jag berättade
vad jag kände,
vad som hände
efter ett plötsligt slut.
Mina innersta,
stängda känslor
navigerade vilse
men tappert
mellan då och nu…
Oundvikligt fällde tårar
men vinden torkade lätt
av mina sorgsna ord
och solen kramade
om mig
Hela våren och dess vänner
tröstade mig
och visade mig
ömhet,
tillgivenhet
och medkänsla
som du
en gång
var...