Jag trodde inte ens månen skulle kunna väcka mig till liv
Och jag vill bara vara, kan man inte få vara lite passiv
Det är så lätt att välja att se det som är svart och vitt och missat själva motivet
Jag vill se ljus, även i mörkret och våga förändra det jag vill förändra i livet

Det kan inte vara sant
I går vaknade jag inte, i går sov jag, och veckan innan var det likadant
För jag vill minnas att jag drömde vinter och snö
Jag levde i en dröm där jag var säker på att jag skulle dö
Jag vaknar ur en dröm och vakenheten, dagens ljus tar vid
Och jag undrar vad jag drömt, vem jag är och om det tomma som inte fyllts är min framtid

Så som vågor möter strand även när inga människor rör sig där finns man
Kärleken finns även om den kan vara ganska ospecificerad i sprickorna där asfalt rann
Jag undrar om jag kan se min spegelbild i förändringen av mitt språk
Ganska gammal ger jag mig ut i något som jag känner nyfikenhet inför, nya stråk

Det ser ut ungefär som det gjorde då jag somnade och jag tror det var någon vecka före jul
Den där ovissheten som får mig att tvivla är inte kul
Kan det verkligen ha hänt, eller har jag inbillat mig, inget av drömmen finns ju kvar
Och i ärlighetens namn så vet jag inte ens om jag vill ha ett svar
Naken, svettig och i ett kaos vaknar jag, var det kärlek eller en strid
Jag vaknar ur min dröm med den frågan och jag vet att jag andas denna dags framtid

Låt oss säga femhundra till det kommer ge så mycket mer till glömskans samling
Jag vet inte jag, men jag är kanske ganska van vid att vakna som en gamling
Och värderingarna i det uttrycket är en sak, applicerandet är något annat
Och jag som blev så rädd när jag trodde att tanken glömts och själen stannat

En tid för mina tankar och mina ord rakt ut i det tomma nästan som om det var i går
Det känns så bekant, sanningar i hemlighet, men jag minns inget obehag från föregående vår
Och jag tror jag byggde någonting som skulle bli någon dimmig form som påstods vara jag
Och kanske dessa moln som var dimmiga i gryning och skymning även vibrerar i dag
Jag har vaknat ur en kramp, oavsett om det är plågor eller lyckorus vaknar jag aldrig ur frid
Och jag trillar huvudstupa in i det som är mitt liv, jag vaknar med ett ryck i min framtid

Kan jag inte älska utan egentlig mening eller mål, bara älska för mig
Jag tycker om göra saker för mig själv, och där igenom kanske jag kan prata med dig
Kanske vi kan lyssna samtidigt, vad spännande, undra vad vi hör om vi båda är tysta samtidigt
För när jag andas då jag ler kommer det där, och vara så där nyfiken är olidligt