I mörker.
Bakom väggar av glas,
splittras din verklighet.
I fångenskap.
Du kippar efter luft,
du andas in men aldrig ut.

Du är bitter!
Eller är du mänsklig?

Nästintill psykotiskt klär du på dig,
jacka efter jacka.
Du saknar tid, du saknar rum.

Nästintill besatt!
Eller är du mänsklig?

Orden fastnar i munnen på dig,
men en sak förblir din verklighet!

Jag tillhör dig.
Ändå vet du att den verkligheten ej är verklig.

Jag är ALDRIG din!