Under min uppväxt kände jag alltid att kunskap och själva lärandet i sig var kopplat till vad ”de andra” sa åt en att man skulle veta. En pågående process som höll sig skolan igenom och jag är troligtvis inte den enda som känt denna principiellt, negativa inställning till att behöva lära sig mer än nödvändigt om något.
Finns ju en anledning till varför ordet overkill har blivit allmän egendom.

Att det skulle behövas inspiration från världens smartaste man för att få en att ändra uppfattning, känns väl därför i efterhand lika ironiskt som självklart.
Precis som insikten om att The Einstein Himself, på sätt och vis var en de första punkarna och do-it-yourself-andan personifierad.

Jag har alltid haft en tendens till att skapa mitt eget utanförskap och många gånger helt enkelt bli principiellt tvärsöver. Något som genom åren har utvecklats till en ganska hälsosam (eller tänkbart paranoid) ifrågasättande anda emot det mesta. Inklusive mig själv åtskilliga gånger.

Alla har vi ju våra olika motivationsfaktorer och min har allt som oftast varit möjligheten att få kämpa emot något. Att därför lära mig sådant som samhället presenterade som viktigt och väsentligt föll självklart genast bort. De var ju vad ”dem” tyckte var värt, inte vad jag såg i min verklighet.

Men problemet genom skolan hade egentligen ingenting med kunskapen i sig att göra, utan hur den presenterades. Vilket även Einstein själv ansåg och anledningen till att han lärde sig allt på egen hand och på sitt eget sätt.

Att inse att ett av världens mest kända genier gjorde allting på sitt eget sätt och gick sin egen väg är sådana perspektiv som gör att man måste ändra sin uppfattning. Jag lärde mig detta efter att av en slump snubblat över en föreläsning om Einstein och hans liv, och fick mig en helt ny insikt kring vad kunskap och lärande i grunden handlar om, men framförallt därtill, en stor respekt för ens egna, personliga process för att ta in kunskap.

Einstein fick dåliga betyg i skolan eftersom hans lärare inte motiverade fram något engagemang hos honom. Som konsekvens gick han istället och läste i overkill mode på biblioteket till hans kunskap övergick lärarnas. Konsekvensen blev en medioker examen och dåliga vitsord, vilket ledde honom till att ifrågasätta sig själv och sin egen duglighet. Men efter att ha fått ett jobb på ett patentverk spenderade han fritiden till den ödmjuka uppgiften att revolutionera den dåvarande uppfattningen av fysikens lagar.

Jag har fortfarande en ganska skeptisk syn emot skolans sätt att lära ut kunskap, men efter att ha tagit del av hur Einstein på egen hand och på eget sätt, kunde presentera sådana oklanderliga verk att det helt enkelt, i slutändan, blev pinsamt för universiteten att han inte hade någon officiell professorstitel, gick det upp en hel del för en och de möjligheter som faktiskt finns idag.

Förut var kunskap något välsignat de förmögna och ännu idag hör jag allt som oftast studenter som klagar på att det inte finns tid eller energi för att lära sig mer om något som inte ”ger något i slutändan.” Men precis som Einstein gjorde intellektuell revolt emot sin sfär kan fan var och en göra detsamma idag.
Istället för att ta in kunskap för att ”de andra” har bestämt att det är vad som räknas, kan den kunskap man tar in i efterhand visa en huruvida deras slutsatser ens är värd att respektera i första hand.

Kärnan hos punken har alltid varit dess fuck-you anda. Bara för jag inte kan spela ett instrument ska det inte hindra mig från att spela musik...

Som sagt har jag alltid motiverats av att ha något att kämpa emot och genom motivationsfaktorn har jag omvärderat lärande från att vara något man tvingat ska försöka ta in på andras villkor för kommande bedömning, till att istället uppkäftigt se hur mycket av det hela jag kan förstå på mitt eget sätt och genom mina egna metoder. Varje gång jag lär mig på något nytt räcker jag ett intellektuellt finger åt ”de andra.”

Jag ser det därmed som intellektuell underhållning och har under det senaste året gått, istället för att lyssna på musik på Mp3n på jobbet, istället gått igenom en respektabel mängd allmänbildande BBC-dokumentärer kring allt tänkbart, för att sedan övergå till fullständiga TTC (The teaching company) föreläsningar. Allt finns tillgängligt på nätet.

Att rastlöst sitta i en skolbänk för att ta in information, som någon annan har bestämt ska gälla, på ett prov man egentligen inte vill göra, det motiverar inte min hjärna att aktiveras. Men det innebar inte att det var något fel på den. (I varje fall inte gällande informationsintagning...)

Prova istället att sysselsätta dig med ett extremt tråkigt, monotont arbete och allting du förser hjärnan med är plötsligt hur intressant och underhållande som helst.

I varje fall i mitt fall.

Den avgörande insikten jag tagit från detta är i slutändan ändå inte all kunskap, utan den simpla förståelsen för hur mycket lättare det är att lära sig något då man inser att man faktiskt är kapabel till det.