Där i ljusets grumliga återsken
tätt tryckt mot rutan
bankar han hårt minnets nävar mot sina tinningar
med hopp att lösgöra sig sin sorg
vilken ändå ingen riktigt vågat beröra
förmodligen av viljan
att egentligen inte vilja höra
och där
tätt tryckt mot rutan
andas han tungt ut sin ångest
med hopp att få glömma sig själv
om så
bara för en kväll