Om man är 15 år och åker 30 mil i baksätet på en lite äldre bil, tex från Järna till Kristdala (och under förutsättning att man inte har med sig den åksjuka katten Tusse, förstås) så kan man sluta ögonen och välja att ur alla ljud från motor och rullande däck "sila fram" något som liknar en solo-cello som spelar Air av Bach.

Med lite extra ansträngning så kan man få den virtuella cellon att spela även annan rogivande musik.

Men det fungerar bara på vägen dit. På vägen tillbaka är man nämligen alltför upptagen med att tänka på mopeden som sitter fastspänd på släpet.