på en kulle skymd av gryningsdimman
vandrar jag nästan rakt in i henne
då hon sitter där, fullkomligt stilla
med sin bärnstensgula blick

då våra ögon möts
tycks hon tränga rakt in i min själ
för att granska varje hörn

inte en muskel hon rör
då jag sakta sväljer, fattar mod
tar små steg närmare
denna gracilt vackra, stolta varelse

stunden kröns till lycka
då jag för min hand
genom hennes mjuka hår
och i ett trollslag vet jag nu
det hon redan visste

jag har blivit
hennes