Nu sjöng jag sången åter varmt för dig min käre

som givit kärlek ur det vackraste av allt

Ditt hjärta bjöd mig toner färgade av lyckan

som jag får njuta av i evighetens sfär

En natt när ensamheten tyngt mig i det tysta

då såg jag alla sorger ställas upp på rad

det var när alla blommor de försvann på ängen

och tårar trillade och blötte ner min kind

När solen den försvann i grånads tunga töcken

och sorgen bar mig in i skogens mörka djup

då i det mörka såg jag ljuset skimmra härligt

och detta gav för stunden hela hjärtat hopp

Nu sjöng jag sången åter varmt för dig min käre

som givit kärlek ur det vackraste av allt

Ditt hjärta bjöd mig toner färgade av lyckan

som jag får njuta av i evighetens sfär

Nu glada stunder väntar i mitt öppna hjärta

att ta tillvara det som kommer på min stig

och se på livet genom glädjens öppna blickar

så ingen ensamhet mig tynger tyst och grått

Nu sjöng jag sången åter varmt för dig min käre

som givit kärlek ur det vackraste av allt

Ditt hjärta bjöd mig toner färgade av lyckan

som jag får njuta av i evighetens sfär

(c) tk.