I min barndom fanns det i början bara en TV-kanal. Sedermera kom också TV2. Ganska ofta under direktsändning blev det tekniska problem, och en text på TV-skärmen kom upp: "Fel på bildöverföringen". När uppehållet blev långt var man tvungen att aktivera sina egna inre bilder för att kompensera detta avbrott av TV-bilder. Fantasin fick vingar, inte minst under spännande matcher med Sverige i fotboll eller hockey, som man kunde leva ut på gården med kompisarna senare.

Idag när det finns tusentals kanaler plus internets alla möjligheter uppstår icke dessa bildmässiga lakuner. Istället har felöverföringen flyttats till människans inre värld. Ty den enda inre bild som verkar inställa sig idag i detta bildbrus stavas Narcissus, och den modärna människan synes ej längre kunna växa ut över denna spegelram.