När jag såg dig där i ett hörn av livet;
så såg jag dig för den du är.

Jag tog min hand och förde,
den fram till dig.

Du log som vinden mot
min lena kind.

Du förförde mig med din
särpräglade karaktär…

… du förförde mig med
din rosenkind.

Jag smålog när jag mötte
dina läppars avgrund!

Smekte med tungan
djup inom dig…

… mötte upp med mina
händer mot dina
ärrade armar.

Smekte dig…
… förförde dig.
© Niklas Holmgren