Där sitter mor
gråvit, tyst, invid min bror
som med sin tryckta hand
söker trösta hennes brustna tro

nedan deras fötter
sprider själen sina rötter
ut ur den kropp
som i jorden nu
stilla bygger bo

i myllans trygga famn
har själen nu

seglat hem,
i Himlahamn