På vårsommaren gråter mina ögon i sömnen. Tårarna torkar och klibbar ihop ögonfransarna till galler av klägg. Mina ögon vaknar till ett fängslat tillstånd som man kan kalla, desorientering. Ungefär som vanlig skolorientering, men i en säng. Det blir till en sport och jag viftar med händerna på måfå. Utgår ifrån kudden och tar mig vidare upp mot näsbenet. När jag är framme sliter jag loss kedjorna och lämnar efter mig en stämpel. I detta fallet, små rivsår på övre delen av näsan.