Vi var ett,
ett förbannat två
som livnärde åtrån genom fysiken

du smekte mitt anlete
min kropp och min själ

vi förångades av vägsluten och dess vildvuxna hjärta

livet fanns i blickar och overkligheter
frodade genom knoppar av fingerspel och vissna blomblad

Vi var ett,
ett förbannat två
som närade nuet och föraktade morgonljuset

du låg med mitt skal
och byggde bryggor mellan söndertrampade stigar
du kysste en docka
som sa de ord som någon annan skrev

grunden är inte fundament
det är spegelskuggan av ett uppdiktat vi

ju närmre du kryper intill
desto mer skrattar prostitutionen mig likblek

jag suktar ej kärlek
bara kropp
och närmre ett farväl än så
blir aldrig ett älska mig