Jag gav mig av i gryningen
jag lämna allt det här.
Du sa att du inte ville vara
ovän med den du håller kär.

Jag gick upp på berget en sista gång
där vi brukade sitta och sjunga vår sång.
Den handlade om kärlek lycka och tro
och jag minns den dan jag brände min bro.

Jag gick ner till den sista vägen
som skulle föra mig till ett annat land.
Jag vågar inte se mig om
jag vet inte om jag kan.

Jag lämnade min själ hos dig
för vi vet ju båda att den tillhör dig.
Vad ska jag med den till
nu när jag ändå är tom.

Jag fortsatte min tomma resa
men jag tvingas blunda.
Vill inte veta vart jag ska
det gör jag för din skull.

Copyright © Hoffa 2002