Min mun är för bred sa du en gång.
Din mun som kunde kyssa mig till Venus och Jupiter.
Mina ben är för smala sa du en gång.
Dina vackra ben som så många gånger smektes mot mina under tunna tyger.
Min röst är för hes sa du en gång.
Din röst som var det enda som höll mig uppe dagar utan dig.
Mina axlar är för beniga sa du en gång.
Dina axlar med tusen prickar som jag alltid ville räkna.
Jag är ful sa du en gång.
Du som är så vacker. Vackrare än magnolia och frimärksblå himmel.
Vi ska vara med varandra för alltid sa du en gång.
Nu är du borta. Försvunnen som ett andetag innan läppar nuddas. Fjärran som orienten. Långt borta som en annan galax men ändå nära som hemligheter.
Och orden var just bara ord.