Har du någonsin undrat
hur vissa kan falla gång på gång
för att alltid bara resa sig upp
borsta av sig skammen och smutsen,
rätta till vingarna för att sedan fortsätta,
falla på nästa ord, nästa känsla
som slår knytnävsslag i änglaansikte.
utan att ändå inte verka gå sönder?

Har du någonsin undrat
hur många det är som följer honom hem
som vilar i hans skugga,
och kryper in genom hans nyckelhål
som finner tusen fjädrar i tamburen
men ändå letar sig längre in
undviker blodet och de avslitna vingarna
för att luta sig över gestalten på golvet
och försöker dämpa skakningarna och gråten?

Har du någonsin undrat
hur vissa kan falla gång på gång,
och hur många som följer dem hem?

Har du någonsin undrat

hur vissa alltid verkar kämpa ensamma

medan resten bara stannar till undrar?