Jag har burit ditt klena hjärta med mig alltför länge, i en kasse från ICA; den har börjat läcka nu. Hur ska Du ha det, undrar jag, borde du inte sätta tillbaka det snart, i din tomma bröstkorg? Att leva utan hjärta har sina sidor, särskilt den att det alls icke befrämjar hälsan!

Mitt eget ödeshjärta har också lämnat efter sig ett hålrum, men mer av den bildliga sorten. Ja, Du vet, tomt är det utan kärlek, och ganska ihåligt. Många säger att det är Frihet, men dessa människor är redan bekräftade, så tror jag.

Så, kort sagt, jag ber Dig om ett snart besked; vad ska jag göra med Ditt klena hjärta? Ska jag kanske ge det till hunden? Jag vet ju att Du älskar den hunden mer än Ditt eget hjärta, som man brukar säga!