Nu står jag här i skogen
och lutar mig mot ett träd.

Ja här står jag och är en del
av det gröna; det sköna.

Här på min cykel jag sitter...

... ja här jag sitter upp på min cykel
och jag lutar mig för en stund
mot livets träd;

mitt i skogen vid den lilla väg jag
sedan barndomen vandrat.

Här i nuet jag njuter av regnet
som faller ner från himmelen.

Jag trampar mig upp för backen
jag alltid vandrat upp; vandrat ner.

På vägen upp jag skåda livets lilla flod.
Det liksom svallar så rytmiskt där på
den en gång så heta asfalten.

Ja en gång den brinna
av hettan från solen.

Ja en gång;

men nu här
pulserar floden.

Jag trampar mig vidare
och så många intryck
från livet giva.

Vattnet det sorla,
det porla under däcken...

... Ja det sorla i livets lerkärl och
här jag cykla i pöl efter pöl.

Jag segla i vatten;
rakt genom natten.

Jag segla på livets vatten.
© Niklas Holmgren