Jag mötte en man; han sa sig vara Guds man.

Han log mot mig och sa;

Du måste se mer till
Kyskheten; det välartade.

Du måste be mer och
komma till kyrkan mer,
du måste si och du måste så.

Jag log och sa till mannen som sa sig
vara Guds man, en ärad man som vill alla väl.

Är vi inte alla skapade inför Gud?
Om så inte inför Gud utan kanske för oss själva.
Vad än vi tror eller inte tror på, så är vi det vi är.

Till kyrkan jag går för att finna
gemenskapens flamma.

Till Gud jag ber då och då när
jag min vingar vill lätta.

Renheten och sanningen inom
är att leva det liv man vill,
för guds vilja är fri och
där av även min.

Ja väluppfostrad är jag och
lika ren som livets flamma.

Jag min goda herre;

Jag måste bara det jag vill
och är det inte så för många;

att Guds hem inte bara är i kyrkan
utan även över hela jorden
och bortom den.

För mig är Gud vänlighetens kraft.

Och för mig är livet och
Godheten en helande kraft.

Om så vad än andra vill kalla:
Denna kraft.

Så är det deras vilja och deras tro;
att tro, att veta, att se och känna.

Deras frihet att göra som de själva vill.
Här och nu och i all evighet.

Min goda man; Kom!

Se till den altruistiska;

Kärleken.
© Niklas Holmgren