Redan medlem?
Logga in
EpimetheusI handen hon hade en låga av intensiv värme. Jag förförde hennes nakna kropp med uddens beröring och i min hast jag inte kunde säga stopp. Mitt i halvmörkret var vi två som ett mörker och ett intensivt ljus. Med udden mot hennes egg, förförde jag hennes innerst. Djupt där inom henne brann den intensiva elden som hon i generation efter generation ärvt ner till sig själv. Och där med henne var jag och utmanade eldens flammor. Från eggens kant jag drog mig upp. Såg hennes mörker djupt där inne och penetrerade hennes blodfärgade läppar. Förförd blev jag av tungans dansande och ringlande rörelser. Mitt i det mörka fyllde jag mitt ljus djup in i henne. Hon den mörka harklade så det ekade tvärsigenom ljusets pansar. Mitt i vederkvickelsen förförde jag henne med kärleksfullhetens ljus. Fylld av liv vi låg där i det halvmörka. Mitt i det dunkla låg natt och dag. Vi log för skymningens förlovade land. © Niklas Holmgren
Fri vers
av
Niklas Holmgren
Läst 420 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2011-05-29 01:27 
|
Nästa text
Föregående
Niklas Holmgren |
