...Det var tidigt på morgonen och inte många människor var på cafeteria. Vi gick ändå in och valde ett sött litet runt bord som rymdes för två. Doftande café, te, nybakade kakor och det klingande ljudet när mjölk blandades med socker i muggen gjorde skärande sår i mitt hjärta. Det var en bland de gångerna då önskade jag ivrigt att klockan skulle gå saktare eller heller stanna. Du stod upp, gick till expedit och hämtade muffin åt mig "muffin på morgonen som frukost?" tänkte jag men valde ändå att inte säga något. Det var trots allt en kärleksfull gest som du ägnade dig för stunden åt mig, så lät bli med fåfänga regler. Du hittade på alla möjliga roliga historier för att få mig skratta... Klockan tickade iväg och det var dags att lämna mina förtrollande drömmar… Som en gentleman hjälpte du mig upp på bussen och sedan min lilla resväska. Vi kysste och omfamnade varandra länge en sista gång... Bussfönster blev dimmigt genom en ridå av tårar medan du stod fortfarande på hållplatsen och vinkade farväl nästan för evigt…