Redan medlem?
Logga in
Honungsbrusoch med mig hade jag honungsdaggen. Som vindburen skönhet grönskade husen när de träffades av den gröna säden och liv spirade i höjden. Som på en lina gick jag in i illusionen som omslöt min pansarsjäl. Naken som det vita pappret var jag i det brinnande solljuset. En sömnlös pil träffades mitt pansar och det splittrade sig. Tidsvirvlar uppenbarade sig i mitt bröst där hjärtat har sin boning. Blottad stod jag där inför hennes tvärdjupa andetag och benen vek sig som om tyngden jag bar var för stor. Ur djupet i mitt hjärta spirade sanningens svärd; Jag vaknade till ur livets illusion. © Niklas Holmgren
Fri vers
av
Niklas Holmgren
Läst 207 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2011-05-31 13:18 
|
Nästa text
Föregående
Niklas Holmgren |
