Hammarslag
Ibland anar jag
det där okända
bortom den här
slingriga vägen
i flyktiga strålkastarmöten
på en hösthärjad E4
i morgonritualen
mellan havregrynsgröten
och spegelblicken under tandborstningen
i en älskad gammal hunds
allt tyngre andetag
vid mina fötter om natten
det är något vackert
skrämmande med det fördolda
i det så ofta outtalade
hammarslag som
slår
slår
slår
definitiva kilar in i den
främmande evigheten
jag är människa
en fjärils vingslag
ett bortspolat
avtryck i sanden
men kärleken vet
inga sådana gränser.