Nollställd tänk efter varsamt kritiskt ögonblick det kretsar kring meningen i ögonblicket utan tankeverksamhet där jag har fallit för dig så som regnet föll i natt jag har fallit för dig så som trädet blåste omkull jag faller för dig nu ner i det kalla isvattnet kinden rispas upp smällen mot stenarna i saltet blod från tinningen ilande översköljande och brusigt så måste det förbli vattnet det sticker och avdomnar min kropp avdomnat så måste det förbli.
Från horisonten långt bort djuphavsvågorna de närmar sig som känningar från mörk förnimmelse förgörelse för min tankeverksamhet kanske något som måste ske att bara drivas så som vågorna men vad händer mig när de slås mot bergväggen jag tänker att längst bort vid horisonten i grund och botten där jag nu ligger och skvalpar lamslagen där är det alltid du alltid densamma vid horisonten jag ser en önskan enkelspårig och självklar samma himmel samma tak.