Ett under ifrån botten
skenet från skrivbordslampan
stilla, smygande
jag kan inte vänta längre
vill gripa
den vackra dagen
oförlikneligt och innerligt
som om jag inte kunde göra annat
jag vill
känna den förföriska dansen igen
Men
sitter här i fulmånens vita sken
skrivbordet överfyllt
insnöad i slutsatser och hypoteser
makalöst tyst
vad blev det av den förföriska dansen
den om att livet är ett under
lugn
det kommer underifrån
inifrån
ja ett under ifrån botten
stilla, smygande
i gula lövkronor och blå himmel
jag vet jag förstår jag vet!
men ändå så enastående svårt
här mitt i nattens sken
som fångad mellan två böcker
slitna och trasiga i kanten