I frontlinjen mellan en massa texter
lyste en endaste liten vers alldeles ensam
utan metaforer och rim eller annat
stod den där, för sig självt...ensam,
totalt borta men ack så närvarande

den liksom pockade på....
ville enträget ha min totala uppmärksamhet
...nu eller aldrig....tänkte den

fan vet (tänkte jag) och markerade stycket,
tryckte på "delete", så lätt det kändes.
frihetskänslan steg återigen...som ett rus
genom kroppen.