jag släpper dig aldrig
i min dröm vilar du
ständigt närvarande
en själslig omfamning

jag söker under mörker
förkastar det förnuftiga
medlar med mitt öde
att öppna ljusets dörr

du kommer och går
ett inre som söker
under vidgade ögon
lämnar du mig bortom

men jag tröttnar aldrig  
att i drömmen få möta dig 
gåtfull, oåtkomlig
en illusion

så mellan slutna läppar
under sänkta ögonlock
frågar jag dig åter igen

vill du lossa dina band
trotsa ett mörker
för att vila hos mig
om så bara för en kort sekund?