Tider kommer fyllda utav sorg och smärta,

de rör in i de mest hårda hjärta.

Ingen kan någonsin vara beredd på något svårt,

när ska vi kunna acceptera att livet faktiskt är hårt?



Det som hänt nu är svårt att förstå,

ändå kommer en dag igen då allt verkar gå.

Mörka moln skymmer den vackra sikten,

var är hjälpen, kärleken? jag känner mig så liten

kroppen känns gammal , helt utsliten

läppen vid munnen p.g.a inre smärtan, sönderbiten.



Tårar rinner tills kanalerna är tomma,

ansiktet är svullet, ögonen känns ömma.



Jag kan inte förändra ett dugg det som hänt.

känslan är svårt att beskriva hjärtat är uppbränt



Det går inte att komma undan, den är där varje morgon jag kliver upp,

varje kväll jag ska gå och sova .

..Gud säger inte ditt ord att livet är en gåva?



Jag kan välja att bli bitter, börja hata Gud

Men vad är poängen med det, jag är ju hans blivande brud.



det går inte att smita undan, inte komma över

inte springa runt, inte gräva sig under.

Det enda man kan göra är att stanna kvar där man är

eller så går man igenom det, man utvecklas och lär!



Gud har satt en gräns för allt, även det tunga jag nu bär.

Inte är jag ensam en sekund, även fast ingen tycks vara här..



När jag kommit igenom det så kommer jag att

vara en starkare

en lyckligare och

kärleksfullare människa!

Ingen erfarenhet i hela världen kunde gjort mig till den jag är,

förutom just det här....

Tack Gud för motstånd..
-det är en krydda i livet som dödar alla bakterier.