Ensam, gubben sitter på en bänk

muttrande att: ”Tänk

så fort allt gått åt skogen.

för jag flaskan var och krogen

alltför trogen”.

Spottar ut en mullbänk.

Då han sitter där och grubblar

handen hans i ficka fubblar,

och får upp en flaska vin. 

Muttrar med ett grin:

Den-här ä fin.

Orden uti munnen snubblar.

Öppnar flaskan, kastar korken

”Dätta hära schtärker orken”.

Tar ur flaskan sig en slurk.

”Kalla mig ej för schkurk,

även om ja ä en lurk, 

schom två gånger vart på torken”.

Med sprit han sorgens minnen dränker,

varje gång han tänker

” hur djävligt allting har vart”. 

”Om detta Gud från mig

 beschpart

de varit underbart”.

Spottar så det stänker

Ostadigt han reser sig att gå.

Förtvivlat sökande balansen återfå.

Vinglar sakta fram på parkens mull.

Ramlar svärjande omkull.

Gubben är stupfull.

Kan ej längre  uppå benen stå.

”Men även om mig Gud fördömer,

jag buteljen helt till botten tömmer”.  

Lägger sig att sova ner

Snart han ej bekymras mer.

Gubben uti sömnen ler.

Spritens dimmor sorgen gömmer.