Vita liljor och guldfärgade kandilabrar stearinet som långsamt gör avtryck på marmorgolvet, lågan som fridfullt lyser upp en mörk värld, rosenbladen som virvlar runt i kyrkogången, orglens dystra toner som tar ett sista förväl. Tysta steg ekar ändlöst när prästens ord ebbat ut och tårarna för längesedan tagit slut. De blod röda rosorna läggs försiktigt ner i den mörka kistan, en tyst minut och en evighet av saknad. Jag bad på mina bara knä att du skulle komma tillbaka att inget ont hade hänt men verkligheten kom ikapp och vi insåg att världen inte är rättvis att det fanns onda människor som ville dig illa, som inte kunde ta ett nej.