Bland hemlösa som driver runt på perrongen bland stressade människor på väg härifrån finns en gråton som är svår att förklara. Jag uppfattar några få sekunder av ett samtal på något annat språk hör de hemlösa be om lov att bjuda upp till en sista vals

Människor passerar men här står tiden still

Jag hör barnskrik män som luktar urin sitter på sin vanliga bänk och börjar bli rosiga om kinderna

i ögonvrån ser jag en flicka som bär runt på allt hon äger i två plastpåsar ser den där ångesten som är svår att förklara

Barn springer runt med ballonger i sina händer och ser lyckliga ut men vad vet de om att vara vilsen och aldrig hitta hem?