Jag finner ett lugn mellan dina rader melodiöst snirklar bostkäver fram på en servett från igår

Jag behöver finna tröst när gråten är nära när demonerna är för verkliga

En hundradels sekund räknas aldrig mer än när dina armar är nära du bredder ut dina vingar och jag är beredd att gå i döden för att hinna fånga bördan du bär

Jag är slav under din gloria när dimman blir för påträngande och du svävar fram mellan människorna och försvinner för evigt.

Sidentyg sveps över min rygg du mejslar ut en del av mitt hjärta du stjäler en bit av min själ innan riddarna hunnit lämna sitt palats

I ett dunkelt rum där det är svårt att höra svårt att se har jag valt att dränka mina sorger , där bland missfoster och ánnat löst pack sitter jag och väntar på att bli utslängd innan solen hunnit gå upp

Jag behöver finna tröst när gråten är nära när demonerna är för verkliga

I rännstenen finner jag sanningen det är här fotspåren leder mig till något vackert det är här min fader växte upp och det är här jag förmodlingen kommer få somna in

Röster försöker fånga min uppmärksamhet men det enda jag söker är kvinnan från igår

Försöker resa mig försöker gå mot porten där alla spår försvann men det enda jag får fram är ett rosslande sista andetag