Försöker hitta skatten i slutet av regnbågen men färgspektret förblindar och för en sekund fokuserar jag mer på mig själv än på dig. Någonstans i detta inferno av långa samtal försökte jag hitta glöden den där innerliga längtan av ärlighet. Skärvor av porslin och glas på mitt golv ger mig mersmak av att hitta en lösning, det enkla vore att fly, att rasera sandslottet och ge mig på flykt verkligheten. Långsamt ger de sig iväg de färglösa dropparna ljudlöst faller de mot det golv där dina fötter gjort avtryck, där vi bråkat skrikit älskat skrattat, där våra spår sitter djupare än någon kan ana. Dina ord förgriper sig på mitt samvete med hellre det här än tystnad.