Så satt de här på det slitna stället som så många gånger förr hon beställde sitt glas Rose och han sitt röda vin han rörde lätt vid hennes arm och försökte fånge hennes blick hon försökte dra sig undan hon ville inte möta hans blick såhär, vad var det han inte förstod? Hon ville skrika ut sin längtan efter hans armar om sin kropp, var det här bara ett spel med för många förlorare? Hon kände sig så ensam så vilsen så fruktansvärt övergiven utan honom. Hon vågade inte släppa in honom på riktigt hon hade för många sår för många hemligheter, hon bett sig i underläppen hon ville inte säga farväl hon ville inte ge upp. Hon räckte inte till hon hade fallit hon försökte slå bort tanken på att han var upptagen och hon fri. För många tankar kunde han inte bara säga orden. Tack för denna tid men tror det blir bäst om vi går skilda vägar. Hon ville att han skulle ta det beslutet och inte hon. Han hade kommit in som en orkan i hennes liv och förstört allt som hon byggt upp han rev alla murar och hon njöt av varje sekund med honom, alla ord han sagt inga löften om den rena fina kärleken inga svek eller förhoppningar men sakta hade hon fallit sakta sakta hade ljusen brunnit ut sakta hade han utforskat varje millimeter av henne, sakta hade han nått till roten av hennes hjärta så oskuldsfullt och ärligt. Hon visste att det här var ett farväl. Han tog ömt om hennes haka såg rak in i hennes ögon och hon såg att han tvekade att han innerst inne inte ville ta det här sista steget han ville ha henne han var galen i henne men han var tvungen han kunde inte leka med elden, han kysste henne ömt fanns de perfekta orden? Han tvekade, tittade sorgset på henne och nästan viskade om allt varit annorlunda jag kommer aldrig glömma dig, han höll om henne och hon viskade de ord hon inte sagt på flera år och verkligen menat rösten stakade sig och hon försökte hålla tårarna på avstånd, jag älskar dig en sista kyss tårar som långsamt föll de skiljdes åt en sista gång.