Vill kväva faktumet i min lilla glasbubbla som egentligen är av plast.
Fake. Bara på låtsas.
Men sch, för det vet jag inte om.
Bara när någon knackar på den hör jag skillnad.
En misstanke om en fakebubbla. Bara på låtsas.

Men lättlurad, blåögd är jag.
Så Förnekelsen håller ett dricksglas bakom ryggen och knackar.
Och så fanns det ingen plastbubbla längre.
Äsch, vad är det för trams? Den här bubblan är av äkta glas.

I bubblan finns vi.
I bubblan finns du.
Och jag kan känna ditt Sunsilk-hår under min skakiga hand.
Och jag kan känna dina nålvassa skäggstrån mot min kind när du kramar mig.
Och jag kan känna värmen i bröstet av ditt trygga skratt.
Men jag kan inte se dig.