När finns det tid för bara mig när det knappt finns tid för oss? När ska jag få tid att hitta stunden då jag hinner hitta mig själv igen? Jag vill få ligga i fosterställning och gråta ut, få dricka mig full i min ensamhet och vakna upp utan ångest, få tid att tänka om få tid att tänka nytt. Långsamt gräver jag min egen grav samtidigt som jag planerar vår framtid. Du ger mig kraften att aldrig aldrig tveka att aldrig aldrig ta farväl


När ska vi hinna förverkliga våra drömmar när vi slåss om minuter bland kalendrar och för mycket kaffe?