Här är jag,
precis där jag står,
inget är som det var igår,
då vi var två,
en far och hans barn.

Allt förändrades på två röda,
då jag sa; du är en börda,
min far sa desamma och la till;
jag trodde vi hade något vi två,
en far och dotter-relation som då,

men om du känner så,
kan du ta ditt pick och pack och gå,
jag vill aldrig mer se dig,
jag är ej din far mer.

Jag fällde en tår och insåg,
det här är inget nytt,
endast orden utbytta är.

Så nu har jag ingen far
som kan ge mig en kram.