Ut genom fönstret han stirrar,
dörren i rummet klirrar,

ljuset på bordet brinna,
iaktas,
lekandes med ljuset.

Fundersam,
själens brinnande låga,
varje rörelse han se fylls med stor aktsamhet.

Insperationens källa
och ungdomens blod,
även dessa horn,

förbanelse över sig han ha,
förlorade själar han är en utav,
ser endast inåt i blodets band,
ytan blivit en grumlig hinna,
medan det djupa allt snabbare vill hinna.

Djävulens monster hans själ vara,
världens smärta och sorg han innehava.
Ut genom fönstret han se,
smärtans tröst ingen vill ge.

I det vackra det svåraste finnas,
detta inget man kan se eller minnas,
bara pojken som ut genom fönstret stirra.