Med dimmig blick snubblar jag fram genom stan famlar efter någon som behöver mer än att bli påsatt.

Vänder kappan efter vinden och tömmer mitt glas, går på ostadiga ben avenyn ner, stannar till och försöker förklara för flickan i hörnet att vi borde fånga stjärnor och blåsa såpbubblor.

När sista dropparna av drinkarna är slut och de sista tonerna tonar ut hänger jag mig krampaktigt kvar i takkronan och beställer én sista flaska för att skölja ner de beska dropparna av ångest och nederlag.

När lamporna tänds och de sista gästerna försvinner hand i hand klättrar jag ner och letar efter flickan i hörnet som vill bli påsatt utan några förhoppningar om mer eller för många frågor.