Finner mig tyst som jag blir vid ro
utanför yr det vitt.
undrar så vart jag ska bo
kommer någonsin mitt bli ditt?

Tittar så ut, och ler igen,
försöker se flingorna alla.
Är du för mig blott en vän?
Som flingan, sakta ifrån mig falla.

Våren kommer, den lika härlig,
mitt liv följer samma mönster.
Och även om vintern var mig kärlig,
ändras årstiden utanför mitt fönster.

När kylan är som allra störst
gnistrar snön som mest.
Som känslan av att kärlek går först
då vi alla mår som bäst.

Tack igen för vintertid,
det kalla tycks göra mig varm.
Känner mig i sinnet blid,
som snön på min fönsterkarm.