hon tog ett steg bakåt, inåt och tillbaka. sökte något därinne i sitt icke-medvetna. som var lagt i skuggor. därinne var det inte något att tala om. så tänkte hon. såg hon inget under de mörka träden som växte-. tog hon ytterligare ett steg. bakåt, ryggade hon. och föll. man skulle kunna tro i en avgrund, men det var bara en tröskel. till det förflutna.

jo, hon hade varit där förut. det satt en äldre herre vid en liten disk. förlorade dagar. återfås endast om de ej kan beskrivas. stod det. på en textad skylt. raderna, hon lade märke till att de lutade. föll nedåt sluttade, - ja den som skrivit det var en verklig. pessimist.

pessimisten drog inte alls på munnen. hans ansikte var stelt. sakta talade han till henne. han saknar nog helt nyfikenhet, så tänkte hon. han vill inte veta något nytt. som om han svarade på en fråga sade han. nej något nytt vill jag inte veta, ty inget är nytt. hopplösa är dom tomma dagarna som människorna glömt härinne. bara den har tillträde som inget vet.

jag vet ingenting sa hon. men jag har varit här. förut. då kom jag inte tilbaka.