Någonstans skulle pennan ligga. Min hand letade febrilt, fläkte ut fingrarna bland mina ägodelar. Resekitet var totalt: kryddat med favoritläsningen, grundat med de bekväma skorna och det absolut nödvändigaste.
I sökandet efter skrivdonet trängde sig tankarna. Först prydligt på led, men snart packade på varandra i en enda röra.

”Pytsch!” fräste en ölburk gubben i det glesa helskägget öppnat. Han hade luftat den ur sin väska och hade till skillnad från mig förmodligen full koll på vari väskan det allra käraste ligger.
Nej, jag är elak. Han kanske också sökte en penna, men hindrad av bussens skumpiga färd blev han i stället törstig nog att ta till flaskan (även om den råkade vara en burk).
En dörr smällde till. Från toaletten kom en obehaglig lukt, inte jättestark, men nog så otrevlig.

Där! Pennan i hand. Men ytterligare en kraftig sväng och den flög från mina förvånat fäktande fingrar, gjorde svanhopp (det var ingen gåspenna) och landade framför gubbens fötter. Han nappade raskt tag i den och fortsatte smutta sitt öl – utan att spilla en endaste droppe.
Vi rullade vidare och jag hade för länge sedan glömt vad jag tänkt skriva.