det värmer litegrann, molnen som forsar in och ut ur vad som ses
en värld som slingrar sig bort från det som kan ses
och det som vill att andra skall se

mina ögon töms så varsamt
så ogenomtänkt
så oroväckande fridfullt

mellan svärtan, det tänkbart ofantliga gråa
och glimtarna av ljus
en avskavd måne och stjärnor så långt borta

det är ogripbart
känslan som äger mig
som tar över mig

dess tänkbart eviga ingenting alls

och känslan äter mig
och känslan äter mig
och känslan äter mig

för tanken, den stilla fruktande tanken
långt borta inuti mitt urgröpta jag
att jag skapar mig själv från en bild av mig själv

täckt av ett moln av grått
sporadiskt uppluckrat
men allomfattande

det som förr var uppenbart
döljs nu av känslan
det som förr var av godhet
upplöses av fruktan

men känslan är min
och tanken är min
och jaget är mitt
och tystnaden

vem äger ingentinget?

är det också mitt?

och vem äger mig?

/