Vad den lille gossen älskade sin farfar.

Och farfar älskade den lille gossen. Så snart han kom åt, kom farfar och hälsade på. För det mesta somnade de tillsammans i den bekväma fåtöljen.

Men så går farfar och dör, medan pojken fortfarande är riktigt liten. Hur förklarar man för ett litet barn att farfar plötsligt bara är borta? (Dessutom passade han ju på att dö när han var bortrest, så det hela blev väldigt... virtuellt.)

Den gossen älskade försvann, svek, stack, lämnade i sticket!

Det tog nästan 50 år för gossen att inse varför han har varit så rädd för att älska någon igen.

Så en sak vet jag säkert:
Män behöver också gråta ibland.
Det hjälper och frigör.