Vildkaprifolerna vissnar,
Längs mitt hjärtas väg…
Dess kroppar,
Kallnar i mina händer,
och deras söta doft,
Skrumpnar till intet.

Jag kan inte höra dess hjärtan mer,
De har slutat,
Deras sista skrik,
Smekte min hand,
Och dog i vinden.

De har vissnat,
Till en rabatt av aska,
Som klänger på kanterna,
Av min väg.
Där ska du också gå,
Mitt hjärtas skinande skatt,
Gå längs vägen,
Och lämna ditt skimmer,
Vid blommornas kalla kroppar.
Jag hoppas,
Att det ger värme,
Åtminstone,
Åt ett minne.