Tungan svartnar,
Och bränns,
Som bergets aska,
Dess moder,
Och stela kärna.

Jag hör lavan brusa i ditt blod,
Och jag la örat,
Mot ditt bröst,
Skulle jag höra vinden och dess kalla klang,
Som inte kan värmas,
Av bergets hetta.

Sätt tanden,
Mot min nakna hals,
Men stäng inte locket för de brunnar som står öppna,
Och öppna inte porten,
Jag förseglade,
Med lås,
Och bom.

Jag vill lägga handen mot din kind,
I en smekning…
Men skulle det bättre vara,
Att slå den,
Med den kraft,
Jag är mäktig?

Jag håller min tunga stilla bakom porten.
Askan,
Från dina ögon,
Ska bara locka,
Och inte,
Röra…