Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om ni undrar, nej jag är inte döende, den bara råkade påminna mig om sin närvaro för inte så länge sedan (och nej, det var ingen tragedi, bara en plötslig insikt).


Min lieman

Nynnande,
Sveper jag igenom livets dagar,
Likt en virvelvind,
I universums salar.
Dansar i hallen,
Av skuggans dalar.

Jag kommer till dig min lieman,
I ögats blinda vrå…
Fröet av skräck i hjärtat,
Var du den att så.

I ångerns månskensnatt,
Lockar du,
Till skratt.
Och den svarta mara,
Född i livets famn,
Lät mig vara.

Blomman i mitt bröst,
Är en frostig än,
Bara en liten tröst.
En sötsur vår,
Fler frön,
I mitt hjärta sår.
Och måtte de växa,
Också i mitt sista år.




Fri vers av Ida Tisteltunga
Läst 454 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-08-28 16:53



Bookmark and Share


  Jan Widströmer VIP
Dance macabre i ord.
2011-09-04
  > Nästa text
< Föregående

Ida Tisteltunga