Kan inget göra...
Dom står med blåslampa och bestämmer mitt öde.
Myndigheter som inte har minsta intresse av mig,
så varför ska inte läkare kunna avgöra så säg??

Orkar inte när livet varit tufft och kaos...
Trodde jag kunde ta en paus.
Men, nej jag trodde fel.
Ett brev gav mig en hel del....

Pengar, måsten och rädsla gör mig rädd och liten...
Känner mig totalt sliten.
Hjälp kan jag bara önska mig, jag vill vara glad...
efter det här kanske jag kan gå vidare och vända blad?