Det var en engelsman, en norrman och så en Jesus.
De satt i ett flygplan som var på väg mellan Finland och Portugal.
De hade mellanlandat i Danmark och varit tvungna att stanna där över natten för att planet hade vajsing på elektriska systemet.
Morgonen därpå var de allesammans ombord igen, tillsammans med de andra etthundraåtta passagerarna.
Piloten, som var ny på flighten, presenterade sig, för den ordinarie som presenterat sig i finland hade blitt sjuk i blinntarmen.
Pilotens namn var Maria Magdalena, 42 år och med arton år som pilot bakom sig, önskade en lugn och trevlig resa för semesterresenärerna.
När de färdades över Biscayabukten blåste det en smula och förekom litet dramatik med blixtar och oväder.
Så bar det sig inte bättre än att en motor träffades av blixten och stannade.
Så hördes då kaptens röst i högtalaren.
Ja, det var tråkigt att en motor stannat, men den brann åtminstone inte.
Planet var utrustat med fyra motorer och de skulle gott och väl kunna klara resan ändå.
En kvart senare smällde det i en motor på den andra vingen och åter igen berättade kaptenen vad som hade hänt och att de skulle klara sig på två motorer till Portugal.
När det var fyrtio minuters resa kvar så small det igen på ena vingen och kaptenen berättade att de nu befann sig över Portugisiskt luftrum och snart skulle landa så de skulle klara sig ändå.
Då förlorade plötsligt en Jesus tålamodet och sa högt till sina båda vänner att om det skulle fortsätta så här, ja då skulle de nog kunna bli sittande däruppe hela dagen.